We are one school in Sweden and one in Finland.
När denna period inleds sker en klimatförsämring i Skandinavien. Det blir kallare och fuktigare. Djuren måste stallas på vintern. Hirs och vete trivdes inte lika bra som innan. Istället odlades råg och havre i större omfattning. Det ställdes större krav på bostäderna. Jordbruksredskapen förbättrades. Nya djur är gåsen, hönan och katten. Den svenska bondebygden började skapas. När det gäller just järnåldern har jag stött på delade meningar när det gäller fynden i Oxie. En del säger att fynden från denna period är få (Fredin-Skoog, 1994, s 18) medan andra tex. Christina Ödman på stadsantikvariet, som varit med och grävt ut många av de fynd som gjorts i Oxie, säger att det finns massor av fynd från denna tiden. Många grophus har hittats på olika platser i Oxie med keramikgods, sländtrissor, vävtyngder, schackpjäs, bärnstenshalsband, en bultnyckel osv Nyckeln var för kvinnan en statussymbol på vikingatiden den var ett tecken på hennes ställning som familjens ekonomiska överhuvud. Nyckeln bars med stolthet som smycke. Ett intressant fynd som gjordes 1988 var ett hästoffer från denna tid. Daterat till 995 – 1140 e.Kr. Gropen där den hittades bestod till största delen av ett kraftigt rödfärgat jordlager och så var där ett kranium och ett bäckenben från en häst. Detta fynd uppfyller flera av de kriterier som används för att fastställa om det är ett offer eller ej, bland annat att det bara är några delar av hästen som lagts ner. Att det var en häst var säkert ingen slump då denna haft en central plats inom det religiösa livet hos en rad folk under långa tider. Detta är ett ungt fynd om man jämför med andra som är gjorda på andra platser i världen. Just östra Danmark har varit centrum för de liknande fynd som gjorts tidigare. (Thörn, 1995, Johannesson 1971) Ur Annies uppsats
När denna period inleddes blev det en klimatförsämring. Klimatförsämring är när det blir kallare och fuktigare, vädret blir sämre och det regnade mer. Människorna anpassade sig efterhand efter dessa nya förändringar i klimatet då årsmedeltemperaturen sjönk. Man behövde fler träd till att bygga stabilare/tätare hus och man behövde elda mer så många träd höggs ner och detta förändrade också hur landskapet såg ut. De nya husdjuren för den här perioden är katten, gåsen och hönan. Man har hittat en del fynd i Oxie från den här tiden men jämfört med hur mycket vi har från de tidigare perioderna ås är dessa fynd ganska få. Man har hittat spår efter grophus men också keramikgods, sländtrissor, vävtyngder, schackpjäser, bärnstenshalsband och en bultnyckel bland annat. Läs mer om bultnyckeln under den rubriken. Det finns en runsten kvar i området och den kallas idag Foseistenen och den står intill fosie kyrka. På den står det: "Esbjörn reste denna sten efter sin fallen dvärg en välburgen dräng" (krigsman). Byn låg placerad runt stenen på 1000-talet. Man började använda åkrarna mer och de började ta slut på näring så de lärde sig att gödsla under denna period. Man odlade nu också råg som var nytt för perioden och man odlade mer havre än tidigare. Jordbruksredskapen förbättrades också. Bysamhällen började ta form ännu mer.
Oxienyckeln har blivit en symbol som delats ut med stolthet till personer som uträttat något speciellt för/i Oxie. Det är en kopia på en bultlåsnyckel som hittades av Malmö museums arkeologer strax öster om Oxie kyrkby vid Stensåkersvägen. Originalnyckeln som idag finns på Malmö museums forntidsavdelning är tillverkad av brons och den hittades i/vid ett sk grophus frnå 900-1000-talet. På vikingatiden var nyckeln en viktig symbol för kvinnan. Den visade hennes ställning som familjens ekonomiska överhuvud. Den bar hon gärna som smycke. Ju fler nycklar, ju viktigare roll.
Polackerna kom till Otterböte på Kökar för att jaga säl. De byggde hus att bo i på hösten och stannade flera månader. De vässte sina spjut, bryggde öl och lagade knivar.
Byn var viktig på medeltiden. Man tvingades att flytta in till kyrkan och bodde inte längre ute på sin gård. I Oxie låg alla gårdarna längs en bygata in till kyrkan. Det finns en liten del kvar än idag som är mycket mysig att gå. Man hjälptes åt på åkrarna som låg utanför byn. Man hjälptes också åt med sin boskap. Man styrde men hjälp av byalag men lite senare, på 1200-talet blev Oxie en kongalev och då var det fogden som bestämde när han var på plats. Fogden var kungens man på plats. Han bodde på en särskild gård där även kungen skulle bo om han kom på genomresa. Hovgården, som fogden bodde på låg bakom kyrkan. Större delen av 1300-talet var det mycekt krig mellan Danmark och Sverige och livet i Oxie var särskilt hårt. Man var lika rädda för de danska soldaterna som man var för de svenska. Alla soldater skövlade, härjade och plundrade bönderna när de red igenom. Då kom Lindholmens borg till (som från och till har ingått i Oxie Härad). Detta blev Skånes näst främsta fäste efter Helsingborg. Här höll man ut längst under en belägring 1360 innan Skåne återigen tillföll Danmark. Belägringarna avlöste sedan varandra under en period. Herremännen fick alltmer makt. V
Tiderna här är mycket ungefärliga. vi hade en tidig fornborg vid namn Skogholm som var byggd i en kvadrat med sidan 100x100 ungefär. Borgen förlorade snabbt sitt värde som försvarsfäste då bland annat Lindholmens borg och Kärnan byggdes.
Första gången man forskade om Oxies namn var på 1700-talet, närmare bestämt 1729 då en professor vid namn J. Benzelius gjorde efterforskningar och kom fram till att det kom från en adelsman som hette Oxenhielm. Oxie har haft många varianter på sin stavning från det att man första gången nämnde Oxie i en skrift i Lunds Domkyrka för första gången. Då stavades det så här: OSHÖGU sedan blev det: OSSE ibland blev det OSE som var dialekt för oxe. Därför när den officielle skrivaren kom till OXIE på 1400-talet och hörde Oxieborna säga OSSE trodde man att de menade: OXYE och OXIE och då skrev han ner det namnet, ibland har det också stavats: OXZIAE. Teorierna har avlöst varandra kring var nämnet kommer ifrån men alla är enade om att det inte är en kung som namngett Oxie men sedan är man lite oeniga: Det kan vara så att första stavelsen os-, som betyder dels å eller flodmynning, dels källdrag. Slutet, -ie är en form av hög. Frågan har då varit: vilket os? Var ligger det? Vilka högar? Ofta säger man att namnet betyder gravhögarna vid källan.
Varifrån Oxie fått sitt namn är ett hett och mycket omdiskuterat ämne. Jag har funderat på varför det blivit så och jag tror att det beror på att många av de som forskat kring Oxie bor här och känner stark tillhörighet med Oxie då de kommer från trakten. Därför svallar känslorna högre och det kan vara svårt att vara objektiv. Jag har själv undrat mycket om det har haft något med oxar att göra då vi har två oxar på vårt vapen. Det kom jag snabbt underfund med att det inte har. Oxie som by nämns för första gången i en skrift, från domkyrkan i Lund, cirka 1130 och då stavas det Oshögu (Frostin, 1970). Sedan genomgår namnet under århundraden olika stavningar tills det efter omkring 1400 har formen Oxie (stavningen kunde ibland vara lite lustig; Oxziae). Ingemar Ingers, den främste kännaren av Sydvästskånes folkmål och väldigt kunnig ortnamnsforskare, säger att vid den här ti-den så motsvarades skriftspråkets oxe av dialektformen ose eller osse. Så när den officielle skrivaren hörde Oxiebon säga Osie, trodde han att det var dialektformen för skriftspråkets Oxie. Så gick det till tror han när skrivartraditionen, som använder formen Oxie uppkom. (Ingers, I., 1969) Forskningen kring varför det heter Oxie går tillbaka till 1729 och då är det professor J. Benzelius som tar upp det första gången, han säger att namnet kommer efter en gammal adelsman som hette Oxenhielm som ligger begravd på Oxie ägor. (Frostin, 1970). Och sen har de olika teorierna avlöst varandra men de som hållt in i våra dagar har varit de som utgått från ursprungsnamnet Oshögu. Och den förste som gjorde det var Axel Falkman som år 1877 utgav sitt arbete Ortnamnen i Skåne (Frostin, 1970, s 22). Han tolkade det så att första stavelsen var os-, som betyder dels å eller flodmynning, dels källdrag. Slutet, -ie är en form av hög. Frågan är då vilket os? Var ligger det? Vilka högar? Ja detta har framför allt Per Edvin Sköld, kallad bygdens egen son och Ernst Frostin argumenterat om länge. De har delade meningar om just dessa frågor. Detta är än idag den betydelse man enats om men striderna om dessa frågor kvarstår. Detta bekräftas också i den film om Oxie som jag sett (Oxie – en resa genom historien, 1993). Alla är också enade om att det inte har att göra med någon kung som skulle ha hetat Os och som skulle ligga begraven i en av kungshögarna, vilket tidigare var en ganska populär tolkning och som levde kvar långt in på 1900-talet. Byn Oxie har troligen redan mycket tidigt spelat en viktig roll i syd-västra Skåne, då byn fått ge namn åt hela häradet. Text tagen direkt ur Annies uppsats.
Oxies kyrka har en lång och ståtlig historia. Vi tillhörde Danmark på den här tiden och 1086 bestämde Knut IV att det skulle bli slut på alla sätt att offra till de gamla asagudarna som många fortfarande gjorde i Skåne. Därmed skulle hela Skåne kristnas. Oxie fick tidigt en träkyrka men sedan byggdes det en stenkyrka istället. Kyrkan byggdes på den plats som användes som offerplats till asagudarna för att folk var redan vana att gå dit så det skulle bli mer naturligt och gå och tillbe den Vite krist istället. Man har hittat ett hästoffer från järnåldern - detta var ett viktigt offer då hästen hade en central plats inom det religiösa livet. vissa ursprungsdelar (dopfunten och en portal på södra väggen) så är kyrkan både bland Skånes äldsta och den är Malmös äldsta kyrka. Man tror att det var samma man som uppförde den som också uppförde Lunds domkyrka nämligen Mårten Stenmästare. Många gånger har kyrkan byggts om, reparerats och ändrats så den liknar idag inte alls den kyrka man från början byggde. http://sv.wikipedia.org/wiki/Oxie_f%C3%B6rsamling#mediaviewer/Fil:Oxie_kyrka.jpg
Törringelund är en så kallad åkerö, det är en mycket vacker skogsbeklädd liten höjd som ligger mitt ute på en åker, helt omgiven av åkrar/uppodlade fält. Den här skogsdungen bildades efter den senaste istiden och tillhör idag Skånes allra äldsta skogar. Här har man bland annat hittat hornen från en jättehjort som var 4 meter från spets till spets.
Även här är årtalen osäkra. Många socknar har ingått från och till i häradet men som mest bestod Oxie härad av 23 socknar. För att en by skulle kunna ge namn åt ett helt härad behövde den ha varit antingen en offerplats eller en tingsplats - bådadera var ju ännu bättre. Från och till har Malmö och Lindholmens borg ingått i Oxie härad. första gången som Oxie Härad nämns i en skrift är i kung Valdemars jordebok 1231 och där står det att det är en "kongelev" - vilket också var en viktig roll och ännu mer visade på att vi hade en viktig plats. Så här skrev Carl von Linné i sin bok "Skånska resa 1749" bland annat om Oxie Härad: "Landet mellan Malmö och Trälleborg var det härligaste i världen och liknade merendels Flandern, ty det var en slätt utan berg, backar, stenar, floder, sjöar, trän eller buskar".
Nämndes för första gången i skrift kring 1300 och var ett starkt fäste på sin tid. Senare förlorade borgen sin betydelse och övergavs. Precis som Skogholms borg så har den helt plockats på alla sina beståndsdelar och idag finns ingenting kvar av Lindholmen bortsett från att man kan se var vallgraven har varit. Det var bra att ha en borg i de orostider som var under 1300-talet då borgen bland annat var belägrad och var den befästning som höll stånd längst. Det sägs att man köpte sig in till sist. Den var mycket imponerande med dubbla vallgravar, ringmurar, hörntorn, salbyggnad och källare blandannat.
Isen har gått fram och tillbaka över Oxie under 2000 år då den började smälta undan men sedan frös det till igen och isen kröp tillbaka ner mot Danmark. detta kan vi se spår av än i dag genom att Oxie är fullt med kullar. Det är backe upp och backe ner när vi är ute och går. Dessa kullar har isen släppt ifrån sig när den har gått fram och tillbaka och släpat med sig sten och grus och när det blivit för mycket så har den tappat dem. Isen har också plattat ut landskapet och skapat stora slätter som vi har några stycken av i Skåne, bland annat Söderslätt och Kristianstadslätten. Mammutfynd har gjorts från inte bara denna tiden utan även från ännu tidigare då vi hade isfritt i även då 40 000 - 20 000 före år 0.När isen drar sig tillbaka för sista gången så har den med sig en mycket bördig morän som lade grunden till Skånes bördiga+10-jordar.
Vår bygd är mycket gammal och här har människor bosatt sig kanske tidigare än i något annat område i vårt land. Oxie by och härad har varit föremål för många forskares intresse. Historiker och ortnamnsforskare har försökt klargöra dessas uppkomst och utveckling ända fram till idag, detta är ett mycket omdebatterat område. Det inte bara har forskats mycket i Oxie utan det forskas fortfarande mycket i dag i och omkring Oxie. Särskilt sedan Malmö tog över Oxie som kommun 1967 så tog utgrävningarna fart. Här har man hittat, tack vare exploateringen och utbyggnaden som har skett och sker fortfarande sedan 30 – 40 år tillbaka, och hittar fortfarande massor av fynd från olika tidsepoker i historien. Många och omfattande arkeologiska utgrävningar har dokumenterat en gammal odlingsbygd med anor från den första invandringen. ”I diskussionen kring jordbrukets införande i Sydskandinavien har Oxie sedan länge intagit en central roll.” Detta konstateras i sammanfattningen till en av de otaliga utgrävningar som gjorts i Oxie: Arkeologi i Oxievång 1976 – 80.
•Det medeltida Lindholmen var en föregångare till Malmöhus. Borgen lades ner på 1540-talet. Idag är det endast en kulle, som påminner om det forna riksfästet… En medeltida borganläggning av en mycket speciell karaktär har Lindholmens borg som varit belägen vid Börringesjöns västra strand. Omgiven av våtmarker, yttre försvarsverk och dubbla vallgravar har här från ca 1300 rest sig en kunglig borganläggning, som i sin fullt ursprungliga senmedeltida gestalt bestått av ringmurar, hörntorn, salbyggnad kvadratisk källare. Lindholmens borg har haft ett antal skilda funktioner. Den har tjänstgjort som riksmilitär stödjepunkt och manifestation av kungliga maktutövningen. Den har även som administrativt centrum i ett slottslän omfattat stora delar av södra Skåne. I det avseendet var Lindholmen den viktigaste medeltida föregångaren till malmöhus, centrum för länsförvaltningen i södra Skåne i samband med Lindholmens nedläggning på 1500-talet. ( S 259f, Skånsk kulturbygd) •Lindholmen, omtalad i skriftliga källor på 1300-talet, var en av sin tids starkast befästa anläggningar som fungerade som riksfäste. En rik sägenflora har spunnits kring Lindholmen och drottning Margareta. Med ändrade krav på befästningsanläggningar förlorade Lindholmen efter hand sin betydelse och övergavs. Murarna bröts ner och materialet användes i andra byggnadsverk. Trots detta kan man idag tydligt urskilja borgholmen och vallgraven. ( S 262, Skånsk kulturbygd) •Lindholmens borg under 1300-talet: Varför den anlades är osäker men en sak som är säker är att den låg förträffligt ur försvarssynpunkt. De första årtiondena av 1300-talet var en orolig tid i Skåne med krig och härjningar. En fredstraktat slöts 1332 och Lindholmen framstår då som kronans näst främsta fäste i Skåne. Helsingborg var det främsta. Magnus Eriksson uppträder vid denna tid som Skånes kung. I Danmark blev Valdemar, senare känd som Valdemar Atterdag, kung omkring 1340. Han gjorde även anspråk på Skåne, men avstod Skånelandskapen till kung Magnus 1343, Valdemar drog emellertid i härnad 1360 och besatte Skåne, Blekinge och södra Halland. Lindholmen belägrades och höll stånd längst av de skånska fästena, men föll slutligen. Borgen föll efter hotelser och en större summa pengar berättas det. Skånelandskapen blev nu åter danska. Orostiderna fortsatte emellertid och Lindholmen fick utstå flera belägringar. Valdemar Atterdag dog 1375. Vid denna tid var Albrekt av Mecklenburg kung i Sverige och Håkan Magnusson kung i Norge. Valdemar Atterdags dotter Margareta hade ungefär tio år tidigare gift sig med Håkan Magnusson i Norge, deras femårige som Oluf utsågs till kung i Danmark efter Valdemar Atterdag. Håkan Magnusson avled efter några år senare och Oluf blev då kung också i Norge. Modern var Olufs förmyndare och det blev också hon som styrde länderna. Oluf dog strax efter att han nått myndig ålder för att bli kung (VARFÖR?; AV VAD?) Margareta blev då regent ”på riktigt” i Danmark och Norge. Hennes titel anges till ”fullständig fru och rätt husbonde”. Vi närmar oss nu i tid de händelser som gjort Lindholmen mest känt. Den nordiska unionen som kom till stånd under de sista åren av 1300-talet, hade sin upptakt på Lindholmen. Albrekt av Mecklenburg hade en tid haft planer på att erövra Sverige. Margareta hade för sin del riktat sina blickar mot Sverige, efter det att svenska stormän kontaktat henne. De planerade uppror mot Albrekt och av detta skäl förhandlade man med Margareta för att få hennes stöd. En dansk här bröt 1389 in i Sverige. Albrekts här mötte den danska vid Falköping. Albrekts här blev till grunden slagen. Han själv och hans son Erik blev tagna till fånga. De fördes så småningom till Lindholmen, där de sedan satt fängslade under nästan sju år. Drottning Margareta, vi titulerar ju henne oftast så, blev nu regent också i Sverige. Skåne blev politiskt centrum i –Norden och förhandlingarna fördes också om fångarna på Lindholmen. Det berättas också att Albrekt och hans son försökte fly i båt från Lindholmen utan att lyckas. Möjligen har den berättelsen kommit till i efterhand. Margareta hade intresse att överta Stockholm, som fortfarande hölls av mecklenburgarna. Det politiska spelet drabbade också handeln på Östersjön med bland annat ett omfattande sjöröveri. Hansan inställde all handel på Skånemarknaden. Förlikningsförhandling inleddes slutligen under maj månad 1395 i Falsterbo. Krav framfördes på att Albrekt personligen skulle närvara och ledde till att mötet flyttades till Lindholmen. Här räckte inte byggnaderna till för alla, utan en del av delegaterna fick bo i tält utanför borgen. I förhandlingarna deltog, förutom Margareta och hennes representanter, delegater från hansestäderna och Albrekt med en mecklenburgsk delegation. (Mångas ärkebiskopar och biskopar deltog också från Lund, Uppsala, Århus, Ribe, Oslo bland andra samt inte mindre än 115 ”världsliga” män varav 52 riddare. Förhandlingarna på Lindholmen pågick i 16 dagar. Den 17 juni slöts fred och fredstraktaten skrevs under och utväxlades här. Ett exemplar av traktaten finns fortfarande bevarat och förvaras i Rigsarkivet i Köpenhamn. Vapenvila slöts mellan Margareta och Albrekt och mecklenburgarna. Fientligheterna skulle upphöra för tre år framåt till den 29 september 1398. Sju hansestäder övertog förvaltningen under denna tid. Margaretas krav för att frige Albrekt och hans son var att mecklenburgarna skulle överlämna Stockholm eller betala lösen på 60000 lybska mark. Detta innebar att Margaret skulle överta Stockholm efter tre år. I september 1395 fördes fångarna från Lindholmen till Helsingborg där Margareta överlämnade fångarna till Hansans sändebud. Vid fredstiden utgång kunde Albrekt inte få fram 60000 mark. Han hade då att välja mellan att avsäga sina anspråk på Sveriges krona eller återvända till fångenskapen på Lindholmen. Han valde att avstå från sina anspråk på Sverige. Detta skedde emellertid inte officiellt förrän(förrån) 1405. Sonen Erik, som han delade fångenskapen med, hade avlidit några år tidigare. Albrekts inflytande över nordisk rikspolitik var över. Mötet på Lindholmen var det första stora möte där delegater från de tre nordiska länderna deltog tillsammans och grupperade efter rang och inte efter nationalitet. Freden här blev grunden till unionsmötet i Kalmar två år senare. Det är idag svårt att tänka sig att man här i Svedalabygden för 600 år sedan bestämde hur Stockholms förvaltning skulle organiseras. (denna 600 års dag firades med pompa och ståt i Svedala) S 58 – 63 •Lindholmens borg var en gång ett av de starkaste i Skåne, och där höll drottning Margareta, efter slaget vid Falköping 1389, Albrekt av Mecklenburg och hans son hertig Erik fängslade under sex år. Många intressanta fynd har gjorts här, mynt från 1200-talet, vapen, stigbyglar, hänglås och en mängd andra saker. •Då Erik Menved avled 1319 barnlös tillföll kronan nu hertig Kristoffer och hans son, Erik kröntes till tronföljare. Kristoffer II övertog ett sannskyldigt konkursbo efter Erik Menved. Kronan hade stora skulder och dess fordringsägare var mäktiga män. Bland dem märktes marsken Ludvig Albrektsen som 1318 hade fått kronans inkomster från Skåne som pant för ett stort lån. S 117 Skånes….. •I Sverige avsattes Magnus Eriksson år 1364 och hertig Albrekt d.ä. av Mecklenburg lyckades placera sin son Albrekt d.y. på den svenska tronen. De båda Mecklenburgarna blev jämte ett par andra nordtyska furstar bundsförvanter till Hansan och man enades om att bekämpa Valdemar Atterdag. Planerna gick ut på en delning av hans rike, varvid Skåne, Öland och Gotland skulle återgå i svensk ägo. Valdemar hade bara en bundsförvant, sin svärson kung Håkon av Norge… Sommaren och hösten 1368 residerade Albrekt på Falsterbo slott och antog titeln ”herre till skåne”…endast Helsingborgs slott återstod att erövra, eljest var Albrekt herre över hela Skåne. I juli 1369 kapitulerade slutligen helsingborgs slott. Vid freden i Stralsund överläts för en tid av femton år Helsingborg, Malmö, Falsterbo och Skanör jämte underlydande härader till Hansan. I gengäld erkände man den danska överhögheten över Skåne…Man såg helt bort från Albrekt d.y.:s anspråk, men först 1372 eller 1373 upphörde han att använda titeln ”herre till Skåne”. S 126f Skånes….. •Efter Valdemar Atterdags död 1375 och sedan kung Håkon av Norge också avlidit 1380 1380 kom Norge och Danmark under en och samma kung, Håkons son och Valdemars dotterson Olof. Hans moder drottning Margareta ledde styrelsen. I Sverige var Albrekt av Mecklenburg fortfarande kung…Albrekt hoppades att med stöd av sina vänner i Skåne ta tillbaka provinsen och på nytt lägga den under den svenska kronan. Tuve Galen var gälkare i Skåne. Han trädde i förbindelse med Albrekt. S 128 Skånes….. •Vid Falköping besegrades Albrekt av Margareta vars son nu dött på Falsterbo slott och hon blev regent över Norge och Danmark. Albrekt togs till fånga 24 februari 1389. Sedan erkändes Margareta som regent även i Sverige förutom av Stockholm som fortfarande bekände sig till Albrekt. S 130f Skånes…. •År 1395 slöts ett avtal på Lindholmens slott i Skåne, där både representanter för de tre nordiska rikena, för Hansan och för mecklenburgarna deltog i överläggningarna. Den fånge kung Albrekt skulle friges av Margareta mot en dryg lösensumma. S 131ff Skånes historia
De flesta slott eller herresäten med självaktning omger sig med en historia byggd på legender eller verkliga händelser. Månstorps gavlar är inget undantag. Här har den danska högadeln huserat sedan åtminstone slutet på 1400-talet. Och de öden som ägarna gick till mötes är i några fall både dramatiska och sorgliga. Eller vad sägs om Nils Hak som förlorade huvudet? Eller om Henrik Krummedige som hade så dåligt rykte att hans fru försökte köpa honom en plats i himmelriket? Eller om Frans Rantzau som drunknade under ett kungligt gästabud. Den borgruin som idag finns på platsen byggdes 1540 – 47. Men redan dessförinnan fanns ett herresäte på platsen. I slutet av 1400- talet och början av 1500-talet bodde Nils Hak på Månstorp, eller Morgenstrup som platsen hette innan namnet försvenskades. Han var en rik och mäktig man som var riksråd och regeringsmedlem och ägde många gårdar. Nils Hak var en spelare och en slösare. Han förlorade den ena gården efter den andra. Så småningom började han låna pengar av sin kusin Henrik Krummedige, och till slut tvingades han sälja också Månstorp. Motgångarna gjorde honom bitter och han anslöt sig till och blev ledare för en politisk rörelse som bekämpade högadeln. Det slutade med att man stormade och brände Skabersjö slott. Nils uppror tog en ände med förskräckelse för honom själv och hans anhängare. Kung Christian II – mannen bakom Stockholms blodbad 1520 – slog ner upproret och Nils blev som straff halshuggen i Köpenhamn. Legender och en gammal visa, vars sanningshalter är tveksamma, berättar en fortsättning på historien. Efter avrättningen spändes kropp och huvud fast på Nils häst, varefter djuret skeppades över till Skåne och släpptes. Sin vana trogen sprang hästen, med sin huvudlöse ryttare, hem till den gård där Nils familj vistades. Någon trevlig upplevelse kan hans sista hemkomst knappast ha varit! Släkten är värst brukar det heta. När Nils Hak var borta blev kusinen Henrik Krummedige, som själv varit med och godkänt Nils avrättning ,herre på Månstorp. Henrik gifte sig med Anne Rudsdatter. Eftersom Henrik för det mest var ute och slogs mot svenskarna eller hade andra militära uppdrag fick hustrun sköta godset. Så småningom började den varmt religiösa Anne oroa sig för sin hårdöre makes själ. Vid ett tillfälle hade kommendanten på Akershus fästning i Norge, då en del av det danska riket, kommit på kant med den danske kungen. HK fick i uppdrag att bege sig till Akershus och byta ut kommendanten mot en mera lojal befälhavare. Problemet var att kommendanten inte ville komma ut medan Henrik och hans soldater inte kunde komma in i fästningen. Till sist gav emellertid kommendanten upp sedan han lovats fri lejd. Men så fort han kom ut bröt HK sitt löfte och lät döda honom. Efter det hamnade Henrik i vanrykte. För att rädda hans själ gällde att göra något för kyrkan. Därför skänkte hans hustru ett altare till V. Ingelstads kyrka, lät utvidga koret och gjorde en krypta där Krummedige skulle bli den förste att gravsättas. Om HK verkligen fick en plats i himlen är okänt. Men altaret från omkring 1520 kan än i dag beskådas i kyrkan. Henrik och Anne hade bara ett barn – dottern Sofie. Hon gifte sig med Eske Bille som var rikshövitsman, ståthållare över Norge och näst kungen, Danmarks mäktigaste man. . Genom att Skåne 1658 blev svenskt gick godset några år senare över till den svenska kronan. Under kriget 1675 – 79 gjorde danskarna ett misslyckat försök att ta tillbaka landskapet. Mot slutet brändes de kringliggande ekonomi-byggnaderna vid Månstorp ner av besvikna snapphaneförband. Huvudbyggnaden klarade sig, men när efter kriget godset gjordes om till översteboställe valde innehavaren att bo i en intilliggande byggnad. Slottet tilläts förfalla och så småningom började man ta sten från murarna till andra byggen. Under senare år har Månstorps gavlar renoverats och skyddas idag av fornminneslagen. Texten är tagen från Annies (min) uppsats om Oxie.
Galgebacken Galgebacken var en kulle som användes som en avrättningsplats, den var nästan kal, så när som på ett par hagtornar. Galgebacken var först nämnd i en dansk skrift på 1500-talet. Galgebacken användes först på 1500-talet. Idag finns det flera gamla knotiga hagtornsträd på Galgebacken. Det stod vakter i spetsgård runt avrättningsplatsen. Här avrättades människor på olika sätt under många hundra år och Oxieborna skulle ta sig dit för att titta på - det var viktigt att skrämmas så att ingen annan skulle begå samma brott då det inte fanns några fängelser. En kvinna vid namn Hanna Hansdotter från Östra Grevie stod 1756 åtalad inför Oxie häradsrätt för sina djävulskonster/häxkonster. Till sist erkände hon och fastän hon som förmildrande omständigheter anförde att hon inte åkallat den onde i sina besvärjelser, utan endast använt Guds ord, avkunnade tingsrätten sitt utslag: hon skulle halshuggas och kroppen skulle brännas. Hon var också anklagad för att ha varit otrogen, vara en fara för gifta män och att med uttalad trolldom skadat medmänniskor till liv och hälsa. Hon brukade ha en skamlös mun (hon brukade svära) och dessutom så drack hon alkohol. Sista avrättningen var runt 1830-talet. Kjerstin Erlandsdotter född 1828 var med som en liten tös att öppna grinden för folk, som var på väg till Galgebacken för att se avrättningarna. Man bildade en så kallad "spetsgård" runt fången för att denne inte skulle kunna fly - det betyder att många män ställde sig i en fyrkant runt fången med sina spjut riktade mot honom/henne. Det finns idag en rädsla hos en del för att gå dit efter mörkrets inbrott och många har varit där för att gräva upp något spännande fynd. Det är en grönskande och vacker höjd idag men det sägs att de som avrättades där spökar där än idag...
Oxies vapen: Oxie härdas vapen från 1500-talets början. Vapnet består av två oxar som står vända från varandra. En blickar åt framtid och den andra mot historien. Detta kan ses som att som att för att kunnablicka framåt med tillförsikt måste vi också se bakåt och lära oss av historien. De blickade framåtmot nya möjligheter och nya metoder och var före alla andra härader med att byta ut gamla metoder och verktyg (Frostin 1962). Första gången sigillet användes var 25 juni 1524 det var då riket gav den nye kungen sin trohetsförsäkran. Kristian II, Tyrann kallad av svenskarna, men de Milde av de danska bönderna, tvingades 1523 att fly från Danmark då hans farbror Fredrik med våld tog över kronan. 1524 samlade Fredrik till riksdag och dit fick också bönderna från Skåne och Själland skicka representanter. Oxiesigillet kom först av alla de danska häraderna. Vid mitten av 100-talet var plötsligt bara en oxe på sigillet. Det har också förekommit att det har varit en oxe med en krona över. I mer än 300 år har häradet haft två vapen. Idag är det sigillet med de två oxarna som används, eller användes måste jag nog tyvärr säga. Oxiebanken, den förra Oxie kommun och Hembygdsföreningen har använt detta sigill. Men sedan vi blev en del i Malmö stad så får sigillet endast användas i Malmö stads eget nya sigill med gripen framför ett stort M används överst. Dock finns vårt Häradsvapen kvar på muggar på medborgarkontoret, som tyvärr inte får säljas, men som delas ut vid olika tillfällen som tack för olika saker. ( Frostin 1962, Frostin 1977, personal på medborgarkontoret Ht 2001 ). Av Eshe
En av alla de kullar som är ett mycket synligt minne från istiden när isen gick fram och tillbaka över Oxie är Hanehög. Den ligger mitt i Oxie. Den satte människors fantasi i rullning och det började berättas historier om ett "backatroll" som bodde i den. Det sades att mitt under julaftons natt så reste sig hela kullen upp på guldpelare och man kunde då se trollet Nicke Ping sitta därunder och vakta sina guldskatter och de andra trollen dansade inunder. Nicke Ping ansågs vara snäll, godhjärtad och tycka mycket om att dricka öl. Vidare berättades det att Nicke Ping älskade att dricka öl så att så fort någon bondhustru tyckte att ölet började ta slut på gården så skyllde bonden på Nicke Ping - att det var backatrollet som hade tagit det. Idag uppmärksammas Nicke Ping av alla förskolor i Oxie en särskild dag om året i maj då alla klär ut sig till troll och samlas och sjunger sånger ihop och berättar om Nicke Ping.
Vi har en damm i Oxie som heter Tingdammen och i närheten av den låg där ett tingshus vid den här tiden. Här träffades man för att välja, för att skipa rättvisa och för att döma när någon har begått ett brott. Tingsbonden ledde förhandlingarna om inte kungens fogde gjorde det. Man kunde också hålla i tingen utomhus och då hade man det på lite olika platser i Oxie Härad. Domen blev ofta mycket hård om någon hade begått ett brott. Skulle ett straff verkställas så gjorde man det på Galgebacken där det fanns en galge men där man också kunde bli halshuggen, bränd på bål osv. Domen skulle skrämma andra från att begå samma eller liknande brott.
Det kom en lag genom kyrkan år 1686 där det bestämdes att föräldrarna skulle lära sina barn att läsa, skriva och räkna för det var viktigt. Allra viktigast var ändå att barnen skulle lära sig kristendomskunskap - det som vi idag kallar för religionskunskap. Denna lag var mycekt svår att få igenom. Nästan 100 år senare gjordes flera nya försök att få detta att gå igenom men det gick mycket sakta. allt nytt som skulle genomföras togs inte så väl emot av folket/bönderna. De var mycket misstänksamma. Så här skrevs det om invånarna i Oxie härad: "de äro i allmånhet stilla och tåliga men tillika mycekt envisa att följa gamla seder och förakta allt nytt. Därjämte voro de misstänksamma mot s.k köpstafolk och ståndspersoner."
Under bronsåldern började fler människor flytta hit. Tidigare hade det bott mindre grupper av stenåldersbosättningar. Befolkningsmängden ökade och landkapet förändrades från att vara mycket skogbevuxet till ett allt mer öppet landskap. I början av perioden bodde människorna mer utspridda men i slutet hade de samlat ihop sig till större bosättningar. Metaller som koppar, brons och guld blev allt vanligare och kim in via handeln från väster. De mest synliga tecknen från perioden är alla våra bronsåldershögar. Det sägs enligt en sägen att det logger en kung begravd i de stora bronsåldershögar som ligger vid infarten till Oxie och att denne kung skulle ha gett namn till Oxie. Detta är högst otroligt men däremot är det med största säkerhet så att det ligger någon mycket betydande person begrwavd där. Dessa högar var i allmänhet till hövdingar och nästan uteslutande till män. Ibland kunde hela deras familj begravas där. Man tror att det har funnits många fler högar men att de försvunnit när man har odlat upp landskapet. Bronsåldershögarna byggdes mellan år 1.800 år före år 0. - 500 före år 0 som kallas för bronsåldern. De hade högar som de begravde dem döda i, det kallas för Bronsåldershögar. Lite längre fram i tiden så begravde man dem döda i en kista eller en urholkad ekstock. Det är många högar i Oxie som fortfarande finns. Men det fanns antagligen fler på den tiden. Gravarna kanske såg väldigt lika ut men det är olika idéer bakom det. Själva högarna kom ca. 1300 år före år 0.Det som är intressant att se är att de ligger som ett pärlband, det sägs att de låg utefter den väg som legat där under bronsåldern. De följer mycket väl den väg som idag slingrar sig fram...
Ur det gamla stenåldersbondesamhället växte en bronskultur sakta men säkert fram. Dessa människor livnärde sig på samma sätt som de som levt på yngre stenåldern. Under bronsåldern var klimatet milt och behagligt och boskapen kunde gå ute året om. Nytt husdjur för perioden är hästen. Den blir ett välkommet tillskott på gården. Kännedom om hjulet kom till Norden under den här tiden och det blev möjligt att bygga vagnar. Man fortsatte att använda redskap av sten, det var lättillgängligt (Kvarnby och Limhamn) och billigt. Bronset måste importeras så det var inte så vanligt förekommande i vardagslag. Nu inträffade en stor befolkningsexplosion och man började sprida ut sig och befolka nya områden. De låg ganska utspridda i början men mot slutet av bronsåldern började man samlas i större bosättningar. I Oxie by och dess närmsta omnejd finns det massor av fynd från denna tid. I Fosie har man hittat flera bronsåldersbosättningar med bland annat ett sjuttiotal långhus. ( Fredin-Skoog, 1994, s 7) I Kristineberg har man gjort en väldigt intressant upptäckt. En plats som använts som begravningsplats under en tidsrymd av 4500 år. Det innebär hela yngre stenåldern, hela bronsåldern och över halva järnåldern. Här har gjorts massor av fynd från bland annat bronsåldern (Rudebeck & Ödman, 2000). Men de mest påtagliga är ju våra bronsåldershögar. Fortfarande har vi ganska många kvar men forskarna tror att det har funnits många fler men allteftersom man odlat upp jorden under århundradena har gravhögarna försvunnit. De största och mest kända i Oxie är Kungshögarna som syns på långt håll då de ligger utmed motorvägen till Ystad precis vid avfarten till Oxie. För övrigt är de också Malmö stads högsta fysiska punkt (IT 2001-12-28). Dessa gravar var vanliga i jordbrukstrakter och dess motsvarighet var rösen och de låg längs kusterna man tog det material man hade till hands när man gjorde dem. De är absolut vanligast där uppodlingen har gamla anor. Ofta ligger dessa högar på högt belägna platser. På skylten sidan om Kungshögarna står det att läsa ”Vissa forskare menar också att de var ett slags territoriella markeringar”. Sigvard Tyge spekulerar i om det är så att de står i något sorts system med Kungshögarna som centrum som skulle utgöra någon form av almanacka (Tyge (red), 1993, s 6). Jag blev så nyfiken på detta, speciellt sedan jag varit uppe och tittat själv att jag frågade Christina Ödman på stadsantikvariet om det när jag var där. Hon sade att de trodde att det var så att bronsåldershögarna ligger längs med en väg som fanns under bronsåldern. Mer om detta kan man läsa om i hennes bok. Här säger hon ”vägar har ingått som en del i det monumentala landskapet genom att de har lett från hög till hög – och indirekt från ett bebyggelseområde till ett annat – och de kan sägas ha fungerat som ett slags centrala platser” (Rudebeck & Ödman, 2000, s 215). Man vet hur de ser ut inuti trots att man inte har grävt ut många av de här gravhögarna: i centrum lade man den döde i en kista av stenhällar eller en urholkad ekstock. Över detta lade man stenröse som sedan täcktes med grästorvor. I högens ytterkanter har urnor med brända ben – sekundära begravningar – gravsatts både under yngre bronsåldern och äldre järnåldern. Även om de som sagt inte är utgrävda så har en del ( som i Kungshögarnas fall) urgröpningar i toppen efter skattsökare sedan lång tid tillbaka. (Johannesson 1971, Tyge (red) 1993, Fredin-Skoog 1994, ) Från Annies uppsats
vi har många av landets mest sällsynta grodarter i Oxies många dammar. vi har även ett grodreservat: Käglinge rekreationsområde. Där finns bland annat den ovanliga arten Rana esculenta = ätlig groda men vi har också lökgrodan. "Pugga" är oxiedialekt för groda så dammarna i Oxie kallas för "Puggadammarna".
OXIE: De första människorna bosatte sig nu och de byggde mer rejäla hus där de bodde i flera år innan de flyttade och nytt var att de började odla. Nu har man fler djur: grisar, kor, getter och får. Man odlade i liten skala i . Man byggde sina bosättningar där du kunde få tag i olika slags mat. De byggde sina boplatser på höjder, vi tror att det bvar för att de skulle kunna se bra ifall någon närmade sig. Man har hittat många fynd från den här perioden i Oxie. Både redskap, vapen och inte minst krukskärvor. Man tillverkade en speciell sorts krukor som har döpt till Trättbägare. Läs mer om dess under rubriken Trattbägare.
En orsak till övergången från jägar- till bondestenåldern kan ha varit att klimatet blev kallare. De var nu tvungna att skapa förråd med olika slags mat för att kunna klara den kallare årstiden. De lerkärl som har fått ge namn åt folket/perioden just här tillverkades genom att man rullade långa strängar av lera (som det fanns mycket gott om i Oxie) och lade dem i spiraler ovanpå varandra tills man hade den höjd och den tjocklek man ville ha. När det var klart slätade man ut ytorna och dekroerade eventuellt krukan. Till sist vek man ut kanterna och krukorna fick ett trattlikande utseende. På så sätt kom benämningen Trattbägarfolket till. Det verkar som om detta folk hade goda kunskaper i olika lersorter och kvaliteter på lera. Långt senare i Oxies historia hade vi tegelfabriker som låg vid nästan samma plats som Trattbägarfolket en gång bodde.
För lite mer än 5000 år f.Kr. bosatte sig de första människorna på Åland. Tidigare hade de bara kommit hit på jakt- och fiskeresor.
De första människorna kom till Åland för att jaga och fiska
Den äldsta boplatsen som hittats i området är från 9000 före år 0. Detta tidiga fynd är det enda i sitt slag hitintils i Sverige - det finns dock något lika tidigt fynd från Danmark. Här slog sig en grupp jägarfolk slagit sig ner vid kanten till Segefloden. Dessa människor använde sig av flinta som det finns mycket gott om i Skåne. Här kallades det för "Det vita guldet". De hade hunden som husdjur, använde sig av enkla redskap och hade kunskap om elden. Dessa människor rörde sig efter djuren som vandrade in efter isen som drog sig tillbaka. På den tiden satt Danmark och Skåne ihop och det gick att vandra över det som idag är Öresund. Denna landtunga försvann cirka 5500 före år 0. Vi har nu byggt en bro över där och kan nu "vandra" mellan våra länder återigen.
We'd love to hear from you. Please send questions or feedback to the below email addresses.
Before contacting us, you may wish to visit our FAQs page which has lots of useful info on Tiki-Toki.
We can be contacted by email at: hello@tiki-toki.com.
You can also follow us on twitter at twitter.com/tiki_toki.
If you are having any problems with Tiki-Toki, please contact us as at: help@tiki-toki.com
Close